Älskare

Ritningens titel är – Älskare.  Man kan säga att titeln är banal. Det kan jag hålla med om. Jag tror inte att det finns något mer banalt ord än älskare. Det är ett ord som upprepas av många, vid många tillfällen. Det finns något i den, något som får oss att upprepa och minnas den om och om igen. Detta något – är vår önskan att uppleva kärlek. Det sägs att kärlek ger en känsla av livets fullhet. Vi önskar också att vår kärlek ska besvaras, att vi ska bli älskade. För att den andra personen ska hitta föremålet för kärlek i mig. Det verkar komplicerat. Kanske till och med omöjligt? Lyckligtvis är kärleken inte rationell, den är oberoende av förnuftet. Den dyker upp oväntat. I stunder av ömsesidig närhet förflyttas de älskande till en annan värld, en egen planet. Varje gång är resan unik och skiljer sig från andra pars. Det finns inga identiska kärlekar, alla är olika. Man kan försöka rita eller måla dem. Oändliga serier av målningar skulle skapas. För tillfället finns det bara en teckning – om Älskare.